marimel

För fem dagar sen dog min blogg, jag antar att den tog självmord eftersom jag har slutat skriva. Det var en jävel som hängde kvar in i det sista för att se om jag skriver men även den gav upp hoppet. När man kollade på statistiken var det som att kolla på en hjärtmonitor som slog sina sista slag... bip...bip...bip...biiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip. Sen var det över. Men eftersom jag precis kom på lite grejer jag vill få ur huvudet skriver jag nu ett inlägg. Eller förresten det var inget, jag glömde typ bort vad jag tänkte på medans jag skrev.

By the way, morsan fråga en busschaffis i tensta vart han kom ifrån, hans svar var (naturligtvis) Somalien. Då sa morsan: Ja, doo vi invandrare får stå ot med micket. Då sa chaffisen: Men vad du prata om, du är inte svensk??

En somalier trodde alltså att min mamma var svensk.... Så segregerat är stockholm.

Av någon anledning var min mamma stolt när hon berätta det. Svensk. Det blåa blodet.