marimel

Kenza har rätt, det här är kul:

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att jag blev klar med tentan!!!
Vad gjorde du kl 08 imorse: Sov
Vad gjorde du för 15 min sedan: Satt vid datorn
Det sista du sa högt: Aa den är i...
Det senaste någon sa till dig: Cd är i, eller hur?
Vad har du druckit idag: vatten
Vad var det senaste du åt:Pannkakor med stekt banan och nougatglass
Vad var det senaste du köpte: Ingredienserna till ovan
Vad är det för färg på din ytterdörr: Brun
Vad är det för väder hos dig nu:Underbar snö
Godaste glassmaken: Lion glass, cookies and cream
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nope
Sover du tungt: japp
Drömmer du mardrömmar: Jaooo,drömmer...lever
Trivs du med ditt jobb: absolut...tiggare är det bästa som finns
Favoritklädsel: Min tiggar utstyrsel
Favoritlåt just nu: mååånga
Vad ser du om du tittar till höger: saras täcke
Vad gör dig glad just nu: choklad
Vad ska du göra härnäst: kolla film med sara
Höger eller vänsterhänt: höger
Humör just nu: schizo
Favoritgodis: saltgurka
Kläder just nu: mysbyxor m linne
Sommarplaner: Sol
Hur många kuddar sover du med: 2
Spelar du något instrument: Min näsa
Morgon eller nattmänniska: natt
Vad är viktigast för dig: P-diddy
Är du kittlig: alltid
Snarkar du: som en basun
Stjärntecken: stenbock...vattuman...stenman
Äckligaste insekten: tvestjärt
Längtar du mest efter just nu: normalitet

Japp jag har en egen massör, lever man halliwuud stajl så gör man det! Eller så priorierar man mellan en snygg tröja och en gudomlig massage...

Jag väljer de senare.

Seriöst , hon är helt underbar! När hon hade mörat mig som en bit entrecote ville jag bara dra ner henne till mig på massage bordet och kramas med henne...lääääänge.

Men det skulle nog ha varit konsigt så jag tackade för mig betalade och gick.

I love uuuuuuu!! tänke jag i hissen på vägen ner...

För ett tag sen fick jag ett brev på min email om att jag hade vunnit 700 000 pund på den årliga mastercard utlottningen. Eftersom jag hade skaffat mastercard några månader innan så tittade jag på mailet en extra gång och fick lite hopp om att det kanske inte alls var ett spam.

Mitt hjärta började slå snabbare och jag fick ångest över vad jag skulle göra med alla pengar. Jag drömde och drömde och drömde innan jag googla fram att det hela var ett skämt. ( Plus fick ett wakeup call på telefon av en kompis som sa att jag var så lättlurad att man skulle kunna sälja begagnade tandborstar till mig)

Varfööööööööööööööör gör man sååååååååååååååååå???? Jävla nigerianska liga!!!!!

Jag hade redan hunnit gjort en lista juh! Den innehöll massa bra saker...



Den här bilden fick jag upp när jag googlade rich lady... bara så ni vet

När jag var liten undrade jag alltid vad dom vuxna sucka över när snön kom...finns de något bättre än snö???
Jag älska den så mycket att jag rulla i den, åt den och krama den. Hela dagen kunde jag åka upp och ner med min pulka. Ända till våren då gräset började synas under.

Det bästa var när man åt den. Precis som man väljer bra kött på ica var jag exper på at välja bra snö. Jag brukade visa mina kompisar vad som var ätligt och inte.

- "Ser ni när det ligger en sån där hundbajs brevid, ska man gå minst 4 meter till man kan äta snön. Sen om någon har måla med gult i ska man också gå 4 meter. Men om de är små stenar och sånt ska man leta efter ny snön" , naturligtvis visste jag inte det här men jag hittade på och lät som jag vetat det hela mitt liv. Some things never change.

Min dröm var att göra snöglass som jag hade läst i någon bok (jag började läsa när jag var 4)... Jag ville ha snöglass ända tills den dagen mamma sa att om man äer snö kan man få maskar i magen. Där, precis där förstördes hela min vision om vit gnistrande snö.

Snö som var så fint och gnistrande, kunde det verkligen finnas maskar i??

Den dagen lärde jag mig något som jag fortfarande kan ha användning av. Inte som matte C... Någon som haft användning av matte c??

Den senaste halvtimmen har jag påbörjat ca 4 saker:

• Jag började äta men blev distraherad av min kusins IKEA-bygge
• Så jag började bygga med henne och bedyrade hur mycket jag älskade att bygga, sen ringde telefonen...
• Jag pratade i typ tio minuter sen medans jag pratade satte jag på datorn och började läsa bloggar
• Jag plockade upp en clementin och tänkte: Mmmm! Och nu har den stått där oskalad för att jag börja själv blogga...

Varför jag inte fått en diagnos är fettnice, bara en tidsfråga...

Jag har blivit stämplad. Som en carhoe. Och det är en stämpel som sitter bra där den sitter. För vem vill använda benen till att gå med när man kan åka bil???

Om man är min vän vet man att jag kommer fråga: Hur långt är det kvar?? om vi går mer än 5 meter.

Om man är min vän vet man att jag vill bli upplockad från min exakta position... inte vid rödljuset eller vid busshållplatsen.

Som tur är så vet dom flesta detta. Love u for accepting me just the way I am.

Karnevaldagen i Norrköping 2008

Jag har glömt mina nycklar och nu hetsjagar jag dom genom staden med bil och "duktig" chaufför som är irriterad över att ha en så klantig kompis. Jag säger Tack! nu efterhand ;-)

Om Sveriges koko-hus har börjat tappa resurser gör det verkligen fotspår i kollektivtrafiken. Det är alltid ett lika stort nöje att åka pendeltåg eller tunnelbana i rusningstrafik.

Man blir alltid underhållen av ett cp eller två.

Den här gången bjöds det på en underbar rollskildring av en tågkonduktör on acid. Det klev på en snubbe som tog fram sin mobil telefon och lade den framför munnen och börja prata i den som en mikrofon.

- Stockholm Central nästa! Stockholm Central näst! Vrålade han
Sedan böjde han sig ner till en liten tant och frågade
- Blir det något byte? Om ni ska byta till tunnelbanan går du ner för trappan.

Sedan kastade han sig mot dörrarna och ropade:
- AVSTIGNING PÅ HÖGER SIDA!!
När han insåg att det var på vänster bytte han sida varpå han rättade till sitt misstag:
- Ny Information, AVSTIGNING PÅ VÄNSTER SIDA!!!

Japp, jag kom iväg och jag var grym på kuppen. I beat u! ( Eller så kanske det var fejkvinna för att vara snäll )

By the way det här vädret påminner mig om ett inlägg Alexander Schulman hade på sin blogg:

"Tänker på en historia om Gud, som kom ner till jorden för att se hur det var med människorna. Han besökte Sverige och upptäckte att folk faktiskt bor här året om. Han blev bestört och sa: "Men jösses... Bor ni här?! Hela tiden? Men snälla ni, det förstår ni väl att det inte var meningen? Jag tänkte att ni kunde åka hit på sommaren och stanna några veckor. Men inte att ni skulle BO här."

Ok, nu har målet varit att spela badminton i minst 1 vecka. Jag har liksom inte bara kommit dit. Jag har viljan, jag har lusten... Något har bara stått i vägen. Men nu ska jag göra försök nr 4. Tar jag mig dit så ska jag berätta den intressanta historien om hur det var att faktiskt spela.

Som min vän här säger när jag prata om badminton idén: Hey, whatever floats your boat man...

Dont get me wrong, om man läser min blogg kan man lätt tro att jag hatar Sverige. Men det gör jag verkligen inte. Jag har tex aldrig älskat Sverige så mycket som när jag kom hem från Syrien.

Då verkade Kerstins kalla uppsyn mer som en bris jämfört med trångsynta arabmän. Jag ville nästa gå fram och pussa Kerstins tå... men det kunde jag inte eftersom Kerstin skulle nog tyckt att det var obehagligt.

En annan positiv sak med vårt land är matkulturen. Jag satt och disskutera den med en kompis häromdagen. Hon sa att hon älskade italiensk mat men att det kan bli tråkigt om man bor i Italien.

Jag har inte tänkt på det förut men insåg snabbt vad som menades. För Italien är som Spanien och Frankrike. Stolta länder som vägrar rucka på sin matkultur. Det kan lätt bli enformigt. I Sverige däremot har man flyttat lite på sillfatet för att få plats med både sushi och meze.

Där! Nu har jag upptäckt en grej som får mig att vilja stanna i åtminstone några år till. 

 

Då kan jag också:

Jag tänkte att jag skulle endast visa ett par bilder ur kollektionen som jag brukar göra men jag är så imponerad. Imponerad av fusion mellan biker och sensualitet. Julien Macdonalds sommar kollektion är ett genidrag. Mesh, fiskfjäll,läder och glamour...I like!

Så här kommer ca 80 % av Julien Macdonald SS-10

Idag går jag som dom går i libero reklamen... ni vet vuxna som går i blöja. Jag har sjuk träningsvärk i låren. Japp för JAG har tränat. Jag har inte tränat på en månad och slängde mig rakt in och grabbade tag i hantlarna och for som en virvelvind genom hela gymmet.

( 1 kg hantlar och relativt bebistyngder rakt igenom men det såg fetthett ut när jag höll på )

När vi bodde i ghettot Navestad hade vi en granne. Det var en söt gammal tant utan några släktingar. Hon hade en svensk son som hälsade på endast på högtider enligt svensk sed. Denna Dagny var en underbar varelse på vardagar. Förutom dom dagar hennes hjärna snurrade ett extra varv inne i hennes huvud och gjorde henne lite vimsig.

Ibland kunde man hitta henne i trapphuset i nattlinne i färd med att leta efter sin lägenhet. Och ibland hittade hon hem. Till fel hem. Hem till oss.

Då plinga hon och insistera på att hon bodde där och att vi hade gjort inbrott i den. Min mamma besvarades dessa anklagelser med att leda henne in i vår lägenhet och ge henne lite mackor och en tour av huset. Där förklara mamma vilka rum som tillhörde vem.

Sedan leddes hon tillbaka in till sin egen lägenhet. Där brukade hon varje gång lika chockat säga: "Det där... det där är inte mina skor" Varvid mamma visade henne sovrummet som hon brukade känna igen. Sen insåg hon att hon var hemma.

Denna process skedde ca 1 gng i månaden.Det har ärrat mig för livet... det och våra narkomangrannar som brukade jaga varandra med knivar i trapporna och gubben som var pedofil... och den schizofrena kärringen med rött läppstift utkladdat i ansiktet som trodde hennes son Gabriel bodde i vår lägenhet.

Jag är livrädd varje gng plingklockan på dörren ringer...

Idag har jag fixat mina naglar. Min fråga till världen är... Hur orkar tjejer hålla på? Seriöst, antingen så gör jag fel eller så är den kvinnliga befolkningen förutom jag och några stackare oförskämt snabba med the keep up. Jag menar idag har jag fina naglar men orakade ben.

Imorgon kanske jag har silky legs och cracky naglar.

Eller så har jag silky legs och nice fingertips men fettigt hår.

Get my point?



Watch out fo them claws...

Jag märker att jag gnäller mycket på lilla Sverige... Hoppas inte Sverige blir ledsen och skjuter sig själv.

Att bli känd i landet utan självkänsla är väldigt lätt. Det enda man behöver göra är att sticka ut ur mängden. Det kan räcka med en liten sak som att säga exakt vad man tycker. Och vips så är man kändis över en natt. Människor som tror på sig själva är lika sällsynta här som korallrev.

Anna Anka, Katrin Zytomierska och Alexander Schulman blev alla kända för att dom sa sitt på sitt eget vis utan att bry sig om ramaskri. I Sverige som använder jantelagen som Italien använder Fader vår är det en synd att hävda sig.

Här väljer istället alla att muttra tyst för sig själva om man är missnöjd och skjuta sig själva i huvudet pga år av återhållna aggressioner. SÅ nej det är inte bara vädret som är orsaken till alla självmord. Några andra bidragande orsaker kan även vara kvinnor utan självkänsla, människor som bara tänker på sitt och en himla massa köer.

Jag läser Katrins blogg och undrar vad det är som gör denna löjliga människa så fascinerande. Allt hon gör är att säga emot som en trotsig tonåring på repeat. Men hon vågar att sticka ut och det är allt som krävs. Hon sticker ut som en blond i ett arabland.

Det spelar ingen roll om blondinen har en penis till näsa så länge hon är blond så är hon exotisk. Samma med Katrin, så länge hon säge emot så är hon exotisk.

Vad säger det om vårt samhälle?

Ett litet tips för tjejer med pinniga ben och smala rumpor... eller helt enkelt bara för dom som vill ta del av livets goda! Gammaldags mjölk!!!

SÅ sjukt gott, plus förpackningen e yummy söt med skrivstil.

Har undrat i ca 22 år hur mjölken i den bruna förpackningen smakar. Nu vet jag. Den smakar gräddhimmel.



Jag tror jag går och tar ett glas till... ( arla...reklampengar tack)

Såg den där filmen Pursuit of happiness med Will Smith. Den öppna en flod av tårar, en massa svammel om hur vi koncentrerar oss på fel saker i livet och hur olyckliga vi är i väst.

Till sist höll jag käften. Jeeezez vad jag kan babbla.

Men jag tycker fortfarande vi koncentrerar oss på fel saker i vår jakt på lycka. Det gör jag.

Så nu har jag sagt det i min lilla vrå.

Jag har varit i södertälje. Så nu är jag gift och har barn. Fan varje gång asså! Man kan inte ens köra förbi utan att råka gifta sig... rena rama Las Vegas!!!



u got to love them syrian girls!!

Jag har haft en miljard grejer att fixa och nu är jag klar. Och det första som blir lidande är bloggen. Nu låter det som om jag har 109 299 läsare och alla har klagat.

Det stämmer till ca 0 %, ingen har ens pipit, men jag känner lite ångest när jag kollar på statistiken och ser att det faktiskt finns folk som väntar på att jag ska skriva ett inlägg.

Well jag är inte den som gör någon besviken, även om detta inlägg inte handlar om något särskilt.

Så mycket tycker jag om er.

Ok jag tycker inte om er men jag vill liksom att ni ska stanna på denna eminenta blogg.

Stanna. Ok?

Det är inte lilla pojken på bilden jag drömmer om...

Det var länge sen jag träffade människor. Då menar jag riktiga människor. Inte ihåliga skal som penetrerats av den kalla luften i detta avlånga känslokalla land.

På pendeln träffade jag några personer från Indien som var här på affärsresa. Dom pratade och skrattade som människor ska. Dom hade en gnista jag hade glömt fanns.

De satt på pendeln i ca 15 min innan en av dom utbrast: Oh my god, look at these people, how can u live here?? Why is nobody smiling??

Det har jag undrat i ca 25 år

Idag tänkte jag att jag skulle lyxa till det lite och åka med X2000 till stockholm. Det kändes verkligen enormt lyxigt eftersom till en början var tåget en halvtimme försenat för att följas med en trevlig information att komfortsystemet i vagnarna är ur funktion.

Komfortsystem-Vad är detta för lyxigt tänker ni? Jo, det ska ska tala om för er att det är det system som hindrar saker från att åka fram och tillbaka i vagnen i svängarna. Det kontrollerar även skjutdörrarnas funktion att öppnas och stängas.

Som sagt en riktig lyxåkning var det verkligen. Jag spenderade timmen med att lyssna på dörrar som öppnades och slängdes igen allt medans tåget gungade så pass att jag fick två tanter i knät och en himla lust att lägga en pizza i min ryggsäck. Allt till priset av en ynka 180 kr. Om fler folk visste.

SJ-Är dom inte underbara?

Hur kommer det sig att jag hade en ansiktsfärg förra december och inte den här? Den här vintern har jag tydligen smörjt in mig med white now tandkrämen. Hallåååå soool någon??



Ok jag är inte brun där, men då kan ni förstå min vithet just nu....

Enligt en gemensam kompis till mig och min bror så har vi en cp-gen som gör att vi är känslomässigt koko.

Han frågade mig om det var rätt av min bror att skälla ut en tjej som skrek på honom för att min brors bil rullat över hennes fot när hon i all hast slängt sig framför sin egen bil för att skydda den.

Enligt kompisen så var det rätt av tjejen att bli lack... och fel av min bror att skälla ut henne för att hon skrek på honom.

Min första reaktion var: Vem är cp nog att kasta sig framför en rullande bil?? Frivilligt??

Tydligen är det jättekonstigt att vi tycker så.

Det kommer fram så mycket intressant när ens kusin kör en hem i vintermörkret i 140 km i timmen. Jag fick t ex reda på att hennes syn är jättedålig i mörkerkörning och att hon inte riktig ser vägen. Sånt är jätte skönt och höra. Jag menar vem behöver se vägen och vem behöver mörker syn??

Nu ska jag göra iordning resterna av mig själv och gå...jag upprepar GÅ till Restaurang Indra och se vad som händer där borta.

Idag smäller det, idag slår Indra upp sina portar (port), kom och ät något annat än pizza och kebab...typ indisk kebab. I vilket fall som helst be there or be a fyrkant.