Godispåse

Blumarines godispåse är himlars suktande för konstiga människor som mig som inte gillar vanligt godis.
Varsegod bara å plocka från Blumarine SS-10 påsen!


Mary-jane is my best friend

Igår såg mamma en bild på hampafrön. Det väckte genast minnen till hennes barndom.

-"ÅÅÅ såna där bruka vi knapra på hela dagarna i syrien! Dom var så goda och saltiga, nästan beroendeframkallande! Såååå gott!"

- "Mamma det där är cannabisfrön..."

-" Jaaaa precis!!! Hur visste du namnet på dom? Vi kallade dom för kanbizfrön, haha roligt att du kan namnet!"

-"Mamma... vet du vad cannabis är? Jag snackar om hasch, marijuana du vet det man blir hög av."

Mamma ser först lite road ut sen byter hennes min skepnad till lite mer oroad...

- " Men vi mår ju bra nu alla vuxna som åt den...vi kände aldrig av någon effekt...är du säker på att det är samma sak??"

- " Hahahahahha..."

Jag kanske borde ha förklarat för henne att dom antagligen tugga på industriella hampafrön, men det känns nästan roligare såhär.

I syrien brukar man tydligen rosta hampafrön (utan effekt) och äta dom. Smakade på det senast jag var där, sjukt gott faktiskt! Hurra för Mary-Jane!



Man glömmer så lätt...

Ibland kopplar man av och lever i en fri värld. En värld där allting är bra. Man lever i ett parallellt universum där allt är lättlöst och saker är triviala. Jag gör det ibland iallafall. Vet inte hur det är med resten av er, men för mig känns det skönt. Sen blir man bryskt uppväckt av vissa handlingar, kommentarer eller andra plumpa sätt som skickar en rakt över till det andra universum.

Det där universum där svenskar är ett folk och jag ett annat. Jag glömmer bort ibland att jag inte är svensk. Men har jag glömt bort tillräckligt länge finns det alltid någon där som påminner mig. Som säger till mig att jag är ett ni och dom är ett vi.

Om jag slänger ett godispapper i smyg på gatan är jag ett ni, om jag pratar för högt på bussen är jag ett ni, om jag luktar vitlök är jag ett ni och tydligen är jag även ett ni om jag säger ifrån vid orättvis behandling.

Svenskar slänger inte godispapper på gatan eller pratar högt på bussen eller luktar vitlök och dom säger för guds skull inte ifrån när dom blir orättvist behandlade. Utan dom skriver ett klagobrev om det...




RSS 2.0