marimel

On second thougt med tanke på föregående inlägg så kanske mitt liv visst skulle kunna bli film. Kanske inte Sex and the city nr 3 men mer i stil med Good Luck Chuck eller Rosa Pantern... Jag var på väg hem till stockholm med brorsan i bilen när jag i Nyköping upptäcker att min plånbok ligger och vilar sött på min kudde på sängen hemma. Det var bara och börja ducka för dom blixtar som sköt ur brorsans ögon och köra hem. När jag blir 50 ska jag skriva en bok om det här. Den ska innehålla en bilddel och en textdel.


Bl a denna historia ska vara med i boken...

Ett nytt fenomen som har uppkommit det senaste året är explosionen av bloggar. Många bloggar är intressanta då de handlar om ett speciellt intresse område t ex Komedi, Mode, Film, Foto etc. Men de flesta bloggar man hör talas om är bloggar där en ung tjej skriver alldeles för detaljerat kring hennes vardag. Intresset för Big Brother huset har aldrig varit större men nu virituellt. Själva huset kanske är borta men kvar är människor med verktyg som bloggar som kan bygga upp det igen. Man antar att främmande människor vill veta om man har varit bakis eller vilken färg på tånaglarna man har idag. 

Jag vet att jag själv har en blogg men jag skulle tycka det var lite pinsamt att tro att mitt liv är tillräckligt intressant att varje minut av det ska sättas på print för okända människor att ta del av. Men visst gränsen är olika för alla men jag kan inte låta bli att tänka vart den gränsen slutar. Det skrämmer mig. Att människors integritet har blivit ett varumärke.

Det finns ingen forskning om det här men till och med en idiot skulle fatta att det inte kan vara bra att exponera sitt liv sådär varken för en själv eller för andra. Unga tjejer kollar på bloggar som Kenzas och tror att hennes liv är film och hon är en stjärna. Idoliserar hennes livsstil och blir deprimerade av sin egen för dom har ju ingen MTV intervju och se fram emot. Jag har svårt att tro att Kenzas liv är en fairytale då jag är en vuxen person med logiskt tänkade om livet i allmänhet och life just aint that great! Men för en 14-åring är det svårt att se. För Kenza kan jag tänka mig att det är en svår prestation att hela tiden få sitt liv att likna en film med dom exakta poserna för den rätta sinnesstämmningen för att inte svika publiken.

När jag var liten var jag en teater apa som älskade uppmärksamhet. Jag brukade låtsas ibland att jag var med i en film och jag kunde gå en hel dag och posera och låtsas gråta. Men då var jag 7 år och inbillade mig att jag var Jennie Garth i Beverly Hills. Jag brukade snap out of it när morsan undra vad jag höll på med. Då kom jag på att jag var Mariana och jag bodde i blatte området Navestad och för att komma in till stan med mamma var vi tvugna att ta buss 113 Aka Vitlöksexpressen.

Kenza och alla andra inbillar bloggerskor....vad håller ni på med??

Hur kommer det sig att när man ska plugga till en tenta så gör allt förutom just plugga till tentan?
När någon ringer för att hitta på något så måste man säga att man inte har tid för att man ska plugga men sen sitter man bara där å glor. Glor in i tv:n tills man kommer på något super onödigt att göra. Som t ex:

* Beställa hem pizza
* Fixa naglarna
* Städa garderoben
* Blogga
* Klippa sina hårtoppar med nagelsaxen

Well, studiedisciplin saknas men nu ska jag faktiskt sätta igång...typ...

Den här kvinnan har dubbel uppsättning av sitt könsorgan. Allt är dubbelt. Även hål.



Det finns så mycket att säga om det här att jag inte kan få fram något utan jag håller mig till: Den här kvinnan har två könsorgan. Två hål.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4785691.ab

Idag har varit en riktig jag-petar-mig-i-naveln-för-att-se-vad-jag-hittar dag. Mina rumpavtryck i soffan är varma och härliga och så kommer dom få vara ett tag till. Jag är inte en sån som önskar att något spännande ska hända, för när jag gör det händer saker...dåliga saker. Så jag tackar the man upstairs att jag fått en underbar dag ( utan äventyr ) och sätter på en film och ser glad ut. Här är något som underhåller er om ni också har en navelpetar dag.

http://www.youtube.com/watch?v=Nn5jlrxcpkI

Jag gav mig ut bland folk för tidigt känner jag. Min sociala kompetens har blivit lite avtrubbad dom 2 veckorna jag har hållit mig inomhus. Till den grad att jag börjar påpeka folks missbildningar. Jag stod och vänta på bussen i hallonbergen när en skelögd tjej stod och prata med sin pojkvän. När jag vände mig om en andra gång tyckte jag att hon prata med mig så jag sa: "Ursäkta, jag hörde inte, vad sa du?" Hon titta på mig (och sin pojkvän samtidigt) och sa frustrerat: " Nej, jag prata inte med dig." Jag tror hon har varit med om det här tidigare...

( Sara, jag önskar jag hade en bild på Haoula här. Det hade varit klockrent. )