marimel

När jag var liten undrade jag alltid vad dom vuxna sucka över när snön kom...finns de något bättre än snö???
Jag älska den så mycket att jag rulla i den, åt den och krama den. Hela dagen kunde jag åka upp och ner med min pulka. Ända till våren då gräset började synas under.

Det bästa var när man åt den. Precis som man väljer bra kött på ica var jag exper på at välja bra snö. Jag brukade visa mina kompisar vad som var ätligt och inte.

- "Ser ni när det ligger en sån där hundbajs brevid, ska man gå minst 4 meter till man kan äta snön. Sen om någon har måla med gult i ska man också gå 4 meter. Men om de är små stenar och sånt ska man leta efter ny snön" , naturligtvis visste jag inte det här men jag hittade på och lät som jag vetat det hela mitt liv. Some things never change.

Min dröm var att göra snöglass som jag hade läst i någon bok (jag började läsa när jag var 4)... Jag ville ha snöglass ända tills den dagen mamma sa att om man äer snö kan man få maskar i magen. Där, precis där förstördes hela min vision om vit gnistrande snö.

Snö som var så fint och gnistrande, kunde det verkligen finnas maskar i??

Den dagen lärde jag mig något som jag fortfarande kan ha användning av. Inte som matte C... Någon som haft användning av matte c??