Solsken och blåa ben

Det var jättefint väder idag, åt lunch ute och hade trevligt medans solen lyste. Men det var det enda den gjorde gott folk. Ändå envisades folk låtsas att karibisk värme plötsligt hade på en kvart slagit ner över Stockholm och varenda människa var tvungen att ta av sig allt för att inte smälta bort. Visst det är mysigt och trevligt med sol, men det var +12... Lennart och Annika åt glass i parken med t-shirt och shorts... Varför?

image33image34image35image36

ninewest.com

Kommentarer
Postat av: floriana

et var jättefint väder idag, åt lunch ute och hade trevligt medans solen lyste. Men det var det enda den gjorde gott folk. Ändå envisades folk låtsas att karibisk värme plötsligt hade på en kvart slagit ner över Stockholm och varenda människa var tvungen att ta av sig allt för att inte smälta bort. Visst det är mysigt och trevligt med sol, men det var +12... Lennart och Annika åt glass i parken med t-shirt och shorts... Varför?



Postat av: floriana

Det har blivit morgon nu nu junger fåglarna så finnt

Postat av: floriana

När jag var liten så älskade jag att bjuda min kompisar på godis och choklad. Jag själv tyckte inte om söta grejer, och det tyckte alla mina vänner var skitskumt. Men jag brukade fascineras av hur gott andra snorungar tyckte att det var. Ibland brukade jag försöka trycka i mig lite för att verka normal men fan vad äckligt och sött jag tyckte att det var. Eftersom jag är blatte så brukade vi alltid ha en massa choklad och godis hemma ( man måste ha sånt för att kunna bjuda ) så varje gång en kompis kom så gav jag dom alltid en massa godis. Men hittills i historien så verkar jag vara ett ganska så normalt barn med en konstig läggning till godis... det kommer mer... Twisten på den här historien är att varje gång jag bjöd dom så fick jag en tvångstanke att dom skulle tro att jag gav bort dåligt godis, eller att jag förgiftat det. Så jag var helt enkelt tvungen att bevisa att godiset var ok genom att trycka i mig mer än dom. Så det slutade med att jag mådde illa... Kom inte och säg nu att jag är onormal....


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0