marimel

När jag befinner mig i en feministisk miljö blir jag ofta väldigt antifeminist och tvärtom. Jag gör det för att provocera, jag gör det för att jag älskar att dom hatar mig. För feminism är ett känsligt ämne och man bör placeras i en mall. Fjolla eller Radikal.

Fjollor är människor som är oerhört obegåvade rent intelligentmässigt och radikala är avundsjuka på de fjolligas utseende och satsar på raka motsatsen för att dom vet att där kommer dom bli hyllade för deras håriga stinkiga armhålor. Ok, det sistnämnda ljög jag lite, jag tror inte att alla radikala är avundsjuka men däremot så tror jag att dom defeminiserar sig själva för att den punkten av deras tillvaro är något som de inte kan behärska. T ex som killar gör när dom blir för känsliga, dom blir helt enkelt hårda på utsidan.

Kvinnlighet är inte alltid lätt att behärska. Att vara en kvinna är en komplicerad sak.

Jag vill känna mig som den sexuella, stolta kvinna jag är och bli uppskattade för det utan att behöva tänka på om jag bryter några feministiska lagar för hur vi ska bli mer jämnställda. Det finns inget kvinnligare än att vara kvinna åt sin man och mannen man åt sin kvinna. Nu satte alla feminister quornbiffen i halsen, kvävs sakta säger jag då.... För jag menar inte att jag ska diska, städa och fila min mans fötter och att han ska jobba och bring home the bacon. Utan jag menar det känslomässiga, den där balansen som naturen skänkt oss där kvinnan kan ge stöd och hopp till sin man medans han får henne att känna sig som den tryggaste och mest uppskattade varelsen på jorden.

" Kalle, det var din tur att diska idag! Det ska vara rättvist..." Stackars Kalle.

Är det lite jobbigt att klara allt på en gång? Lite problem med simultanförmågan? GO BUTCH!