marimel

Jag har alltid gillat att kolla på VM och EM, det är mer än tradition än en sportentusiasm. Det är mysigt och man har speciella ritualer. En av ritualerna är att jag glömmer offside regeln varje gång och någon får oftast snällt förklara den för mig. Jag brukar se till att det inte är samma person dock vid risk för dumförklaringar. Who can blame me, jag menar jag kollar på fotboll vartannat år.

Den bästa känslan är ändå när man sitter ute och det är varm sommarkväll man dricker öl och skriker till vid rätt tidpunkt. Det är just det jag har lite svårt för. Rätt tidpunkt. Första matchen är som en liten repetition för mig, jag måste sitta med någon som kan och som jag inte skäms för. Den här gången var min första match Sverige-Grekland matchen. Snubben som satt brevid började snällt förklara offside-regeln... Sen började jag tycka synd om honom för allt efter det var som jeopardy. Varje gång han skrek var han tvungen att förklara varför. Ibland tror jag han höll sig för att skrika för att slippa förklara sig...

Det hela kändes som när jag var liten och var i kyrkan och man hela tiden undrade vad alla ritualer var till för och när man ska göra korstecknet och när man ska be Fader vår. Men då hade jag mamma och luta mig på. I och för sig så tröttna hon på mina frågor och bad mig be Fader vår hela tiden istället. Så jag gjorde det i tre timmar varje söndag... jag kan den ganska bra nu...