marimel

En gång om året kollapsar min kropp och lämnar mig som ett skugga av mitt forna jag. Jag pratar om den stora höstförkylningen, varje år för den  med sig en ny sjukdom. Som ett smörgåsbord av sjukdomar, både för mig kända och okända. Det här årets speciella twist var den utsökta ögoninflammation. Jag vakna i panik kl 3 på morgonen av att jag inte kunde öppna ögonen. Så jag sprang till toan ( med 11 blåmärken som bevis kvar för min klantighet ) och sköljde.  Efter att jag konstaterat att jag inte blivit blind gick jag och lade mig igen. Kl 6 vaknade jag återigen med tron om att jag hade sett min sista kantarell. Så fortsatte det fram till 11. Mycket trevlig dag. Om ni ser mig på stan idag ser jag ut så här: